Med tro, hopp och kärlek
En reflektion kring vår tids Marshallplan
Platsen är viktig när vi talar om att göra samhället klimatneutralt till 2030, inte minst för de nio städer som är med i innovationsprogrammet Viable Cities med just detta mål. Utsläppsminskningarna ska inte ske någonstans i största allmänhet, utan just i dessa nio städer. Målet är både tydligt och viktigt. Nettoutsläppen ska bli noll, kanske vår tids främsta välfärdsutmaning.
Platsen för en av de första arbetsmötena i Transition Lab, som projektet kallas, var därför valt med omsorg. År 1897 byggde industrimannen John Bernström en pampig villa i Saltsjöbaden, och uppkallade den efter sig själv. På en sockel i slät granit reser sig det ännu ståtliga tegelhuset mot skyn, ett monument över en man som tyckte om att stå i centrum och som tyckte sig se lite längre än andra.
I entréhallen där vi hämtade kaffe brukade den djupt troende Bernström hålla predikningar för familjen och deras gäster, samtidigt som han tittade ut mot Baggensfjärden genom de stora fönstren som dominerar fasaden. Villan var en av de första privathusen i Sverige som hade elbelysning och på kvällarna lyste huset som en fyr.
John Bernström föddes 1848 i Helsingborg och dog 1925 i Stockholm och däremellan förvandlades en hel värld. När han föddes var den amerikanska kontinenten ännu inte förbunden med järnväg, den andra vågens industriella revolution hade ännu inte påbörjats och världen var fortfarande i huvudsak lokal. När han dog hade järnvägen knutit samman världen, industriell produktion var vardagsmat och masskonsumtionen började ta fart.
När villan i Saltsjöbaden stod klart var Bernström VD för maskintillverkaren AB Separator. Som arbetsgivare var han patriarkalisk och auktoritär, färgad av sin tro och fientlig till socialistiska fackföreningar. Endast de som arbetat hårt förtjänade ett gott liv, menade Bernström. På marmorspisen i entréhallen syns ännu hans förhållningssätt, sammanfattat i ora & labora, bed och arbeta. Detta var långt innan välfärdssamhällets framväxt, med dess syn på att rätten till ett gott liv är något som omfattar alla.
Senare i livet intog Bernström en mindre ideologiskt laddad hållning till fackföreningsrörelsen och lät pragmatism prägla samtalen med den framväxande arbetarrörelsen. 1905 bidrog han till det första nationella verkstadsavtalet som under flera decennier blev stilbildande för förhandlingarna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det kan också ses som en tidig förlöpare till Saltsjöbadsavtalet 1938, men utan den atmosfär av samförstånd som omgav den senare händelsen.
Detta avtal undertecknades på granntomten, på Grand Hotell, och blev en av hörnstenarna i det välfärdsbygge som strävade efter att skapa ett så bra liv som möjligt till så många som möjligt. Då hade många år gått sedan familjen Bernström sålt villan, som vid det här laget bytt namn till Villa Skärtofta. Ny ägare till kvarteret, som tidigare kallats Vårgård, var Kooperativa Förbundet som döpte om anläggningen till Vår Gård. Samhällen formas gemensamt, inte ensamt.
Den största utmaningen vi står inför handlar om vår jord. För att nå målet med klimatneutrala städer 2030 krävs som vid alla stora samhällsförändringar kollektiva lösningar, engagemang och förankring hos många och — inte minst — att vi gör saker istället för att prata om dem. Marshallplanen efter det andra världskriget är en lämplig parallell för hur Europa ska återuppbyggas det kommande decenniet.
I Sverige finns ingen viktigare välfärdsfråga än att göra städerna klimatneutrala, eftersom frågan inte går att separera från andra viktiga frågor som också är platsspecifika. Runt de höga fönstren mot Baggensfjärden finns en kalkstensinramning med dekorationer av blommor, eklöv, ekorrar, fåglar och katter. Som vi hörde på arbetsmötet tycks klimatfrågan på samma sätt omfamna många av de andra frågorna i samhället. Kampen mot ojämlikhet, rätten till delade tjänster, möjligheterna att kunna leva ett gott liv, och rätten att få vara med och bestämma om hur samhället ska utformas. Även om så gott som all teknik som behövs för att nå målet finns är tekniken inte målet, utan vad den kan möjliggöra.
Marshall-planen var mer av ett brett paket än en smal plan. Poängen var att stödja en lång rad initiativ för att skapa ett livskraftigt Europa, att finansiera övergången till något nytt. Allt lyckades inte, men genom att testa många olika saker hittade man det som fungerade. Flera av talarna på arbetsmötet underströk vikten av att skapa en portfölj av aktiviteter för att prova olika lösningar. Med bas i forskning och fakta, genom att skapa en kultur av innovation kan vi formulera hypoteser och snabbt testa, utvärdera och förbättra dessa genom olika pilotprogram. Det ger också möjligheter att lära sig av varandra inom städerna och mellan städerna. Allt som måste ske för att nå målet måste ske på en plats, och drivas av gruppen på plats, men med hjälp av det som görs på åtta andra platser samtidigt.
Till den som tvivlar att stora samhällsförändringar är möjliga kan både se på hur mycket samhället förändrades och hur många gånger det skedde under John Bernströms liv. Eller gräva i sina egna arkiv för att se hur snabbt en stad kan utvecklas. Eller se till Marshallplanens förmåga att på kort tid skapa en generation av välfärdssamhällen som tjänade sina medborgare väl under många decennier.
Omställningen till hållbara städer är inget mindre än vår tids Marshallplan för att ställa om vårt samhälle. Även om vi inte vet hur det kommer att ske eller vad som kommer att få det att hända så kommer det inte bara kräva att vi ber och arbetar, men att vi också försöker agera i enlighet med vad som finns inskrivet på en annan öppen spisen på Villa Skärtofta, den i matsalen. I ett samhälle där alla kan leva ett gott liv inom planetens gränser krävs detta Fides Spes Amor. Tro hopp och kärlek.
Tro på att det går om man engagerar och involverar de som bor på platsen. Med hopp om att lyckas för att entusiasmera flera. Och med kärlek till platsen och till jorden.
