Resan in i klimatomställningen
– med påminnelser om passerade milstolpar
Allan Larsson har sedan Viable Cities startade 2017 varit ordförande för styrelsen. Vid årsstämman den 15 april 2021 lämnade han uppdraget och han sammanfattar i denna text uppnådda resultat och förväntningar på framtiden.
Gästskribent: Allan Larsson, fd styrelseordförande Viable Cities
In English here.
1. Fyra framgångsrika år
Viable Cities har varit verksamt i fyra år. Vi har under denna tid inte bara byggt upp en portfölj av innovationer. Vi har också — i samspel med EU:s Horizon Europe — utvecklat ett nytt koncept för innovationsbaserade samhällsförändringar, ”mission”, som ett sätt att ta ett större samlat grepp på klimatomställningen. Vårt uppdrag bygger på insikten om städernas avgörande roll i klimatomställningen — städer upptar endast 3 procent av jordens yta, men svarar för över 70 procent av klimatutsläppen.
Vi har etablerat samarbete med nio städer om att tillämpa detta nya missionsdrivna arbetssätt — för att kunna bli klimatneutrala på tio år — och vi har formaliserat våra överenskommelser i Klimatkontrakt 2030.
Det fanns ingen detaljstyrd treårsplan för vår verksamhet när vi startade. Viable Cities är ett innovationsprogram, vi har till uppgift att ta fram nya idéer, genomföra och utvärdera. Vi har gjort detta i en ständigt pågående dialog med kommuner, näringsliv, akademi och civilsamhälle.
Viable Cities verksamhet under den första treårsperioden har blivit utvärderad med mycket goda omdömen. Vi är inne på vår andra treårsperiod och vi räknar nu med ett kraftigt finansiellt påslag. Vi har gjort en ny utlysning och vi kan nu engagera ytterligare 11 städer i att växla upp takten i omställningen för att bli klimatneutrala 2030.
Detta är resultat som ligger långt över våra förväntningar när vi startade 2017.
2. Några hållplatser efter vägen
Jag vill komplettera denna korta sammanfattning av resultatet av vår resa med nedslag på några hållplatser som vi har passerat under vägen:
Först Bryssel 2018. Det var då vi blev bekanta med den nya inriktningen av EU:s forsknings- och innovationsprogram, idén om ”mission” som ett sätt att genomföra stora samhällsförändrande processer i stället för många projekt i liten skala. Det var inspirerande.
Sedan 2019, EU Mission Board och samspelet med Viable Cities — det var en parallell process där jag kunde bidra med våra idéer om Klimatkontrakt och vi kunde dra nytta av det stora och breda grepp som EU-kommissionen ville ta, till exempel att inkludera ”hela värdekedjan”, och städernas behov av en ”one-stop-shop”.
Så den politiska förankringen i det kommunala ledningarna i början på 2020. Idéerna om Klimatkontraktet som en ny form av samarbete mellan stat och kommun blev väl mottaget. Det kändes som om Viable Cities blev ombud för kommunernas krav mot statsmakterna på nya samarbetsformer för att ge kraft åt klimatomställningen.
Den fjärde hållplatsen, European Viable Cities Day den 11 december, tre år i rad. Genom den har vi nått ut internationellt. Och vi har fått in den internationella diskussionen i vårt arbete — tack vare Laurent Fabius, ordförande för FN:s klimatkonferens i Paris 2015; Jean-Eric Paquet från EU-kommissionen; Jan Eliasson, fd vice generalsekreterare i FN, och Anna Lisa Boni från EuroCities — med flera.
Viable Cities fungerar nu som ett europeiskt ”living lab” för EU:s storsatsning på klimatneutrala städer. Andra länder vill ta efter, och vi har en god dialog med flera av dem.
3. Hur ser de närmaste åren ut?
I efterhand kan det se ut som om vi hade följt en rak väg till framgång. Så är det inte, det har varit en ständig diskussion om vad som ska vara nästa steg, nästa initiativ. Så kommer det också att se ut framöver när vi fortsätter resan in i klimatomställningen.
Vårt fokus är att utveckla Klimatkontrakten som en effektiv form av leveransmekanism av statens och EU:s stöd till kommunerna. Vi driver nu tre parallella projekt — digitalisering, medborgarengagemang och klimatinvesteringsplaner — som stöd för kommunernas klimatfärdplaner. De ska i slutet av året ligga till grund för uppdateringen av klimatkontrakten — och en ambitionshöjning på bred front.
Varför lägger vi så mycket krut på dessa planer? Svaret är enkelt:
Vi behöver förstå de stora investeringsflödena och vilken potential de har för klimatomställningen
Vi behöver kunna förutse de stora förändringar som kommer att ske i policys/regelverk och innovationer — för att kunna göra rätt från början
Vi behöver kunna förklara dessa samband för dem som ytterst fattar beslut om klimatomställningen — de politiska ledningarna i kommunerna och i riket.
Alltså: Förstå, förutse, förklara.
För att hjälpa oss med detta behöver klimatinvesteringsplanerna ha längd, bredd och höjd:
Längd: Vi behöver kunna överblicka de kommande tio åren, fram till 2030
Bredd: De innefattar både kommunens, näringslivets och hushållens investeringar. Kommunens investeringar är omfattande, men utgör ändå bara 15–20 procent av de samlade investeringarna i en kommun
Höjd: De ska förutse förändringar i policy/regelverk som en följd av EU:s nya 2030-mål och uppgraderingen av alla energi- och klimatdirektiv, det som nu kallas ”fit for 55”
En av de främsta nyttorna av dessa planer är att de hjälper oss att definiera det vi med EU-vokabulär kallar ”climate policy deficit”, det vill säga skillnaden mellan den nuvarande omställningstakten på 1–2 procent i stället för de 7–10 procent som är nödvändiga för att klara målen i Paris-avtalet. Hur mycket måste vi växla upp? Vi tar därför fram en metod så att varje kommun kan göra sina egna beräkningar.
Utsläppsminskningarna behövs i en långt högre takt än tidigare och därför måste investeringarna i omställningen skalas upp ordentligt. Ytterligare omkring 10 000 kr per medborgare och år måste investeras under de kommande 10 åren för att klara omställningen i städernas transport- och energisystem. Det innebär en ökning av investeringar varje år på omkring 15 procent mot nuvarande investeringsnivå i byggnader och transportmedel (cirka 65 000 kr per medborgare och år).
Det är därför oerhört angeläget att få på plats strukturer, regelverk och affärsmodeller som möjliggör att snabbt få in offentliga och privata aktörer som kan finansiera omställningen i den skala som krävs.
Vilka andra nyttor kan vi ha av planerna?
Klimat: Varje investering är ett val mellan mer eller mindre hållbara lösningar — de ger stor potential att göra rätt
Hälsa: Det kommer att leda till bättre luftkvalitet, bättre hälsa och bättre hälsoekonomi — en av de stora bieffekterna av klimatomställningen
Jobb: Det kommer att skapas många nya arbetstillfällen, men det kommer att krävas insatser för att klara omställningen på arbetsmarknaden
Finansiering: Klimatinvesteringsplanerna utgör underlag för diskussioner om samordning av statliga stöd och innovativa former av finansiering från andra håll
Näringslivsutveckling: Visar en stor potential för de företag som kan bidra till omställningen, innovationsupphandling kan bli en viktig metod
Export: Varje stad som är drivande i klimatomställningen blir samtidigt en stark partner i det nationella exportfrämjandet
4. Vad väntar oss i framtiden?
Det är mycket vi inte kan förutse, men som vi måste ha beredskap för. Personligen tror jag att omställningen kommer att gå snabbare än vi tror i dag. Jag ser 2010-talet som en tid av förberedelser, 2020-talet kommer att bli en tid av stora genombrott, stora investeringar och stora förändringar — i allt från industriella projekt till omställningen i vår egen vardag. Dessa förväntningar förstärks av det som sker i den globala klimatpolitiken: EUs ledarskap med den Gröna Given, USA tillbaka i Paris-avtalet och klimatsamarbetet mellan USA och Kina.
Det finns många goda exempel på det som gäller vår vardag. Jag väljer ett enda, övergången till elfordon. Branschorganisationen Bil Sweden har visat att den svenska bilmarknaden förra året backade med hela 18 procent jämfört med 2019. Det har aldrig skett tidigare. Sådana marknader vill investerare dra sig ur.
Samtidigt ökade försäljningen av laddbara bilar med inte mindre än 132 procent. Om den här trenden står sig så kommer omställningen att gå snabbt. De stora bilföretagen börjar tala om en bortre gräns för fossildrivna bilar och flera länder förbereder lagstiftning för att fasa ut fossildrivna fordon.
Vem vill efter 2025 köpa en fossildriven bil, som snabbt kommer att tappa i värde? Hur många kommuner, allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar är förberedda på detta och anpassar infrastrukturen?
Jag vill gärna bredda diskussionen om den förestående omställningen genom att citera en rapport som Global Utmaning nyligen publicerade, Klimatagenda för Sverige.
I den sammanfattades framtidsscenariot på följande sätt:
“Ett massivt grönt tekniksprång pågår tvärs förnyelsebar kraft-produktion, batterier, grön vätgas, koldioxidhantering och syntetisk kemi. Detta ändrar i grunden förutsättningarna för fossilfria lösningar inom just industri och transport. Samtidigt växer en väsentligt mer gynnsam marknad fram, när fler och fler länder sätter ambitiösa klimatmål, och när fler och fler kunder efterfrågar klimatsmarta produkter. Svenska bolag har tagit fasta på allt detta. Många av dem tänker på det som att en ”tävling till netto-noll” har inletts, där det gäller att inte hamna efter. Bara de senaste 2–3 åren har det formulerats ambitiösa planer inom bland annat järn och stål, kemi, metallindustri, bränsleproduktion, industrivärme, persontransporter, godstrafik, flyg, sjöfart, avfallshantering och arbetsmaskiner”
Det är inför sådana nya genomgripande tekniska och ekonomiska förändringar och möjligheter som alla kloka beslutsfattare måste ta höjd. Det är det som de politiska ledningarna i svenska städer har insett när de skrev under Klimatkontrakt 2030.
Diskussionen om investeringar och finansiering är viktig, men klimatomställningen är inte i första hand en fråga för experter och finansiärer. Om klimatomställningen ska lyckas, måste medborgarna engageras och kunna påverka genom sina egna beslut, som konsumenter och producenter och som ägare till bostäder och transportmedel. Det är därför EU:s Mission Board lyfter fram ”by and for citizens” i namnet på missionen, och Viable Cities mission lyfter — ”ett gott liv för alla inom planetens gränser”.
Allan Larsson
Stockholm 2021–04–15
Viable Cities är ett program inriktat på innovation för klimatneutrala och hållbara städer. Syftet är att snabba på klimatomställningen i städer till 2030, med digitalisering och medborgarengagemang som möjliggörare. Programmet har 100 medlemsorganisationer från näringsliv, akademi, civilsamhälle och offentlig verksamhet samt omkring 200 projektpartners. Det är ett av 17 strategiska innovationsprogram som har fått stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas. Viable Cities, som samordnas av KTH, pågår till och med 2030.
