Uppsala: Från begreppet klimatneutralitet till åtgärdsförslag
Erfarenheter från arbetet med Uppsalas Klimatfärdplan
I Viable Cities satsning Klimatneutrala städer 2030 arbetar nu 23 kommuner för att tillsammans snabba på klimatomställningen. I en serie blogginlägg delar de nio kommuner som varit med i satsningen sedan starten 2019 med sig av sina viktigaste erfarenheter. Denna gång handlar det om Uppsala kommun, som här berättar om hur de arbetat för att gå från målordet “klimatneutralitet” till att skapa en färdplan för Uppsala beskriven i text, med så konkreta instruktioner som möjligt.
Gästskribent: Martin Wetterstedt, klimatmålsforskare vid Uppsala universitet samt biträdande projektledare för Klimatfärdplan Uppsala.
Mål eller klimatneutralitet i praktiken
Målet för Viable Cities satsning Klimatneutrala städer 2030 är just att de medverkande kommunerna ska nå klimatneutralitet år 2030. Både EU och IPCC sätter i förklarande texter likhetstecken mellan klimatneutralitet och netto-nollutsläpp av växthusgaser. [1][2] Målet klimatneutralitet innebär alltså att kvarvarande utsläpp år 2030 på något sätt ska kompenseras genom upptag eller kompensationsåtgärder, se figur 1. Enligt EU är ambitionen att alla utsläpp, oavsett var de sker (scope 1–3), ska omfattas av målet.[3]
För att ta fram en färdplan som leder till klimatneutralitet behöver möjligheten till både minskade utsläpp och ökade upptag av koldioxid, både lokalt och genom andra kompensationsåtgärder, utredas. Dessa måste sedan ställas mot varandra. Vi har inte kunnat göra det inom projektet, istället har ett annat sätt att sätta klimatmål använts: ett parallellt mål som är enklare att utvärdera och i enlighet med lokala politiska mål. Det betyder inte att vi förbisett upptag av koldioxid. I till exempel kraftvärmeverket i Uppsala planeras för koldioxidavskiljning, och inom ramen för projektet har vi beräknat hur mycket kol som kan bindas in via det trä som kan användas vid nybyggnation i planerna för det växande Uppsala.
Potentialen för koldioxidupptag är stor, men det finns osäkerheter. Att avskilja koldioxid är tekniskt möjligt, men hur ekonomin ser ut för detta år 2030, hur mycket lagringskapacitet som finns tillgänglig i praktiken och hur permanent koldioxiden lagras i exempelvis gamla borrhål är några frågetecken. Hur mycket trä som kommer användas i byggnationen är inte heller fastställt. Det finns alltså flera frågetecken kring hur mycket koldioxidupptag (staplarna under x-axeln i figur 1) i praktiken kan bidra till Uppsalas klimatneutralitetsmål, och den osäkerheten leder i sin tur till en osäkerhet i hur mycket utsläppen måste minska (representerat av staplarna ovanför x-axeln i figur 1).
Den alternativa målformulering[4] som istället använts praktiskt inom Uppsala klimatfärdplan tar avstamp i koldioxidbudgetkonceptet.
FÖRDJUPNING: På global nivå representerar koldioxidbudgeten en central del i hur IPCC sedan AR 5 [https://www.ipcc.ch/reports/] beskriver klimatutmaningen vilket bygger på det nära linjära sambandet mellan ackumulerade utsläpp av koldioxid och global uppvärmning. I utkastet av den senaste versionen AR 6 diskuteras även hur det enkla och vanligt förekommande sättet att räkna samman klimatpåverkan i koldioxidekvivalenter från flera växthusgaser (GWP100) för att utvärdera netto-noll inte är särskilt träffsäkert när det gäller att beskriva vilken global temperaturhöjning det faktiskt leder till.[5] Det finns därför både teoretiska och praktiska fördelar med att istället använda ett koldioxidbudgetinspirerat mål (figur 2).
I det illustrerade exemplet har endast de utsläpp som sker i Uppsala (scope 1 och 2) tagits med (ljusgrön färg).
Det tänk som genomsyrat det praktiska arbetet med färdplanen har alltså utgått från att ta fram åtgärder som kan leverera årliga utsläppsminskningar motsvarande 12 procent[6]. För delområdet bygg och anläggning har målet beskrivits per byggd ytenhet vilket alltså inte tar hänsyn till hur mycket som byggs. Utifrån tre klimatförbättrade byggalternativ, med cirka 30, 50 och 70 procent lägre utsläpp från byggskedet, så har vi tagit fram en implementeringsplan (figur 3).
Genom att ta fram en plan för kraftiga utsläppsminskningar till 2030, som också tar ansvar för de ackumulerade utsläppen till 2030, så är förhoppningen att två mål ska uppfyllas: dels ett klimatneutralitetsmål med politiska uppbackning på nationell nivå och över, och dels ett koldioxidbudgetinspirerat mål, med dess grund i vetenskap och tolkning av Parisavtalet och i enlighet med lokala politiska beslut.
Uppdelning i fokusområden och delfärdplaner
När vi väl fastställt vilket mål projektet skulle sikta mot frågade vi oss hur detta mål kan brytas ner på olika sektorer. I Uppsala klimatfärdplan har vi delat upp arbetet i ett antal fokusområden, och i dessa tar vi fram delfärdplaner. Det var dock inte självklart att möjligheten till utsläppsminskningar var lika stor i de olika fokusområdena. Kanske är det enklast att snabbt minska utsläppen vid nybyggnation och invänta en högre takt av elektrifiering inom transportsektorn närmare 2030? Eller tvärtom?
I ett projekt med mer tid till fördjupad analys är det sannolikt värdefullt att i detalj titta på hur utsläppsminskningar bäst fördelas över olika områden. Ett sätt att göra det är att ta fram delfärdplaner som förutom 12 procent utsläppsminskningar även siktar på 8 och 16 procent. På så sätt får vi en bild av var det är lättare och svårare att nå utsläppsminskningar, och det ges också visst utrymme för politiska prioriteringar inom vald utsläppsram. Projektet hade dock inte möjligheten att göra denna avvägning utan antog att alla fokusområden behövde minska sina utsläpp lika snabbt.
Det är första gången Uppsala kommun använt det här arbetssättet för att gå från teoretiska begrepp till konkreta åtgärdsförslag, och arbetssättet kan förfinas och utvecklas ytterligare.
Det här är det första av två blogginlägg om Uppsala kommuns projekt Klimatfärdplan Uppsala. I inlägg två kommer Uppsala kommun dela med sig av sina åtgärdsförslag framtagna inom områdena Bygg och anläggning och Livsmedelskedjan. Vill du kika på dem redan nu finns de här.
Fotnoter
[1] https://www.consilium.europa.eu/en/5-facts-eu-climate-neutrality/
[2] https://unfccc.int/blog/a-beginner-s-guide-to-climate-neutrality
[3] Författarens tolkning av skrivelsen på sid 22‑23 i “Proposed Mission: 100 Climate-neutral Cities by 2030 — by and for the Citizens”
[4] I Uppsala finns lokala klimatpolitiska mål som siktar på 14 % utsläppsminskningar per år
[5] Se bland annat Box 7.3 i AR 6 där GWP100 konstateras kunna leda upp till 0,17°C (1/5 av kvarvarande temperaturhöjning) om det används som mål istället för mer exakta mått
[6] 12 procent är i linje med den utsläppsminskningstakt som beräknats gälla för Sverige enligt Tyndallmetoden.
Viable Cities är ett program inriktat på innovation för klimatneutrala och hållbara städer. I satsningen Klimatneutrala städer 2030 — och med verktyget Klimatkontrakt 2030 — samarbetar programmet från 2021 med 23 städer, däribland Uppsala kommun, och fem myndigheter för att snabba på klimatomställningen. Programmet får stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas. Viable Cities samordnas av KTH. viablecities.se
