Karriär inom WFP? Träffa Marina från Sverige
Funderar du på hur det är att jobba för FN:s livsmedelsprogram?
Vi har pratat med Marina som jobbar för WFP som nutritionist och som just nu är utsänd till Timor-Leste.
--
Vad innebär ditt jobb?
Mitt jobb som nutritionist består av att bistå med teknisk expertis till WFP och till regeringsdepartement för hälsa i de länder jag jobbar i. Detta innebär till stor del rådgivning till policyprocesser och projektplanering och involverar uppskattning och situationsanalys av näringen hos befolkningen, val av målsättningar, aktiviteter och livsmedel för en insats och kontrollera att dessa är i linje med WFP:s riktlinjer.
I Timor-Leste jobbar jag nära Hälsodepartementets nutritionsavdelning för att stärka de pågående nationella initiativen för att förbättra näringsstatus hos befolkningen, såsom behandling av akut undernäring hos barn och mödrar, samt med att planera för ytterligare insatser som kan bidra till att reducera och motverka undernäring. Det innebär till exempel utvecklandet av nationella strategier, handlingsplaner, och riktlinjer baserade på internationell forskning.
Varför valde du denna typ av arbete?
Min far jobbade med jordbruksrelaterade utvecklingsprojekt i låginkomstländer och jag var van vid att flytta från land till land. Jag tror att detta influerade mitt eget val av yrke. Efter att ha sett och upplevt behoven under resursfattiga omständigheter, liksom möjligheterna till att jobba tillsammans med lokalsamhällen för att adressera några av de utmaningar de stod inför, blev min ambition att hitta ett yrke som bidrog till att förbättra samhällets närings- och livsmedelssäkerhet.
Näringens betydelse och effekt på våra liv har alltid fascinerat mig. Inte bara den biokemiska aspekten av näringsämnen, utan också de många olika sociala och kulturella aspekter som finns kring mat och våra kostvanor. Samtidigt som våra preferenser och matkulturer skiljer sig mycket från en plats till en annan, är mat något mycket universellt och förenande — vi behöver alla näringsämnen i olika former och att dela en måltid är ett enkelt, respektfullt och betydelsefullt sätt att samla människor tillsammans. Kunskapen om att vi kan påverka en persons livslånga hälsa och välstånd genom att bistå med fullgod näring under de första 1000 dagarna av ett barns liv (från en kvinnas graviditet tills att barnet fyller två år) är tillräckligt för att motivera mig i mitt dagliga arbete.
Vad gjorde du för att komma dit du är idag?
Under mina studier vid Uppsala Universitet sökte jag efter möjligheter att ta extra kurser i ämnen relaterade till kost- och näringslära i låginkomstländer, liksom att få göra delar av min praktik och examensuppsats i södra Afrika. Det hände sig att jag befann mig i Zimbabwe 2002, då landet drabbades av en allvarlig torka. Jag var precis i slutet av min utbildning som dietist och erbjöd mina tjänster till UNICEF, för vilka jag jobbade som volontär med deras nutritionsinsats i sex månader under katastrofinsatsen. Detta gav mig den praktiska erfarenheten av att initiera och implementera en målinriktad insats för att motverka undernäring hos barn och andra utsatta grupper, liksom mekanismerna i samarbetet mellan FN-organen och de nationella regeringarna.
Under den tiden genomförde UNICEF och WFP en gemensam nutritionsundersökning i landet, vilken kom att bli min första introduktion till WFP:s arbete och roll i humanitära katastrofer. När jag sedan återvände till Sverige för att avklara min examen ansökte jag om en position som Junior Professional Officer (JPO) med WFP och blev utvald, vilket ledde till min första anställning som nutritionist. Detta var år 2003. Sedan dess har jag jobbat i flera olika länder och regionala kontor i Afrika och Asien, med näring och hälsa som mitt huvudsakliga fokusområde.
Kan du beskriva en vanlig arbetsdag?
En av de centrala målsättningarna för WFP:s arbete i Timor-Leste är att stärka hälsodepartementets kapacitet i att planera och genomföra ett nutritionsprogram med mål att minska undernäringen i landet. Min arbetstid är därför uppdelad mellan WFP och hälsodepartementet. En vanlig arbetsdag innebär oftast att jag spenderar delar av dagen på hälsodepartementets nutritionsavdelning där jag koordinerar olika aktiviteter relaterade till den pågående insatsen eller lobbar för ytterligare insatser och resurser för att hantera de olika problemen som kommer från den bestående undernäringen i landet. Att jobba med strategiska och policyinriktade frågor tillsammans med regeringen i ett nytt land, såsom Timor-Leste, innebär mycket påverkansarbete mot beslutsfattare på olika nivåer om vikten av att investera i god näring.
Den andra halvan av dagen spenderar jag på WFP:s kontor där mina arbetsuppgifter är mer kopplade till projektledning och att upprätthålla kontakterna med kontorets olika enheter — logistik, finans, pipeline, redovisning, uppföljning och utvärdering, HR, etc. — för att försäkra oss om att de olika insatserna som WFP stödjer i landet implementeras enligt planerna. En positiv aspekt av att jobba med WFP är samarbetet och möjligheterna till att få lära sig nya arbetsområden utanför sin egen specifika expertis.
Vad har varit höjdpunkten under din karriär?
Varje ny tjänstgöringsplats är en höjdpunkt för mig, då det innebär en möjlighet att få upptäcka ett nytt land, en ny kultur, att få möta nya människor, liksom att få utvecklas i mitt yrke genom att arbeta med olika insatser. Jag tycker om att vara med och starta upp nya projekt, det är en spännande fas och en möjlighet att bygga min egen kompetens. Därför har de särskilt minnesvärda uppdragen varit när jag genomförde en undersökning av näringsläget i Djibouti, initierade ett skolmåltidsprogram för förskolor i Senegal eller när jag jobbade med hälsodepartementet i Afghanistan för att bygga upp ett nytt system för att behandla akut undernäring i samhället. En annan höjdpunkt var när jag återvände till WFP efter att ha spenderat fyra år i Sverige. Efter att ha bott utomlands i nästan tio år ville jag uppleva hur det var att bo och jobba i mitt eget hemland, men det blev allt tydligare för mig hur mycket jag trivdes med att jobba med WFP och jag hade turen att bli erbjuden möjligheten att komma tillbaka till en ny utlandsstationering som nutritionist.
Vad var de största utmaningarna till att komma dit du är idag?
Där finns många positiva aspekter av att jobba internationellt i den humanitära eller utvecklingssektorn, men jag skulle säga att den största utmaningen eller uppoffringen ligger i att hitta en balans mellan jobb och familjeliv. Vårt arbete kräver oftast att vi reser, ibland med mycket kort varsel, och flyttar till nya tjänstgöringsplatser. Som förälder måste jag ta hänsyn till vad som är bäst för mitt barn vilket kan sätta gränser för var jag kan arbeta. När där sker en stor katastrof är oftast min instinkt att åka dit och stötta katastrofinsatsen, men med en familj förändras vårt ansvar och vi har inte samma flexibilitet till att jobba på platser dit familjen inte kan följa med.
Vilka råd skulle du vilja ge till någon som drömmer om att få ett liknande jobb?
Jag skulle rekommendera att söka efter möjligheter till att jobba som volontär (t ex FN:s Volontärprogram) eller att göra praktik med ett FN-organ eller annan internationell organisation för att skaffa sig grundläggande fälterfarenhet. Flera nordiska länder stöttar programmet Junior Professional Officer, vilket också är en mycket bra väg in i FN-systemet, då du får handledning och är berättigad till ytterligare utbildning för att öka din kompetens, samtidigt som du skaffar dig praktisk arbetslivserfarenhet. Där finns också många bra onlinekurser inom olika ämnen kopplade till humanitära insatser för de som vill komplettera sin utbildning. Reliefweb är en bra källa för att hålla sig uppdaterad om de senaste utvecklingarna och vakanserna inom den humanitära sektorn. När man börjar jobba inom denna sektor får man vara beredd på att jobba under tuffa förhållanden, då det ofta är där vi som humanitära arbetare kan göra mest skillnad.
Sverige är bland WFP:s viktigaste multilaterala givare. Multilateralt stöd ger WFP flexibilitet och gör det möjligt för WFP att agera snabbt och effektivt när katastrofer inträffar, finansiera försummade kriser och säkra att hjälpen når fram till de som behöver den som mest. Läs mer här.
