Nära sitt barn
Att ha sin bebis i vagn eller egen säng ser vi som självklart i vår kultur. Men i resten av världen är det ovanligt — liksom kolik och illskrikande bebisar.
Fortsättning på texten Bebisar kan!
- Jag tror att vi i västvärlden har förlorat tilliten vårt eget förnuft, säger den amerikanska forskaren Meredith F. Small. Hennes specialområden är beteendevetenskap och etnopediatrik, alltså studiet av hur barn påverkas av sitt kulturella sammanhang. De senaste åren har hon fokuserat på hur biologi och kultur påverkar föräldraskapet.
- Vi har dålig kontakt med vår intuition och lyssnar inte på bebisen eller oss själva när det gäller att tillfredsställa våra barns behov, säger hon.
- Antagligen beror det på att vi har så lite erfarenhet. Vi har små familjer och föder få barn. Ofta har vi aldrig passat barn eller ens haft småsyskon. Därför vet vi inte alls vad vi ska förvänta oss när vi får barn, vi utgår mer från hur vi vill att barn ska vara än hur de faktiskt är.
- Ett bra exempel är sömnen. Vårt mål är att bebisen ska sova hela natten. Men de flesta barns nerv- och matsmältningssystem är inte utformade för att klara hela natten utan näring. Vissa barn kan inte sova hela natten förrän de är över två år!
Meredith Small säger att även barns olikhet är svårt för oss västerlänningar att hantera. Vi vill att alla barn ska vara lika och passa in i en mall — sova, gå, äta och prata vid ungefär samma tid. Annars blir vi oroliga.
Hennes bästa råd till nyblivna föräldrar är att försöka slappna av, “go with the flow”. Det är bebisen som vet bäst vad den behöver, menar Small; lyssna på din bebis.
Forskningen visar att den nordamerikanska och europeiska livsstilen är undantaget, inte regeln. Överallt annars på jorden bär man sina bebisar med sig hela tiden, man sover tillsammans med sina bebisar, man svarar genast på deras signaler. Det är bara vi som inte gör det. Samtidigt är det bara hos oss som barn har kolik, som mjölken sinar hos en del mammor, som föräldrar har så mycket bekymmer med barns sömn- och ätvanor.
Professor Small har bland annat studerat kung san-kulturen i södra Afrika. Föräldrarna där bär sina barn hela tiden, berättar hon, de lägger nästan aldrig ifrån sig sina bebisar utan har dem i bärsjalar. Flera studier visar att kung san-bebisar börjar gråta lika ofta som våra men inte alls lika högt eller länge eftersom de får respons genast, oftast inom tio sekunder. I västkulturen får barnen respons efter i medeltal 90 sekunder.
Spädbarnen i kung san kan amma när de vill där de ligger i bärsjalen, vilket gör att de äter i medeltal var 13:e minut. Om barnen verkligen behöver äta så ofta eller om de bara suger för att känna välbefinnande spelar ingen roll, menar Meredith Small.
- Det är samma sak för bebisar, säger hon.
- När man bär sitt barn så nära sig hela tiden blir man väldigt synkroniserad med barnet. Förälder och barn är en enhet och det gör det mycket enklare att förstå och kunna svara på barnets behov så att det aldrig behöver bli ett problem. Vi gör tvärtom: Lägger barnet i en vagn, i en egen säng, i en vagga. Vi är rädda för att våra barn ska bli för beroende av oss men så är det ju inte. Barn i andra kulturer blir självständiga, men i sin egen takt, säger hon.
Enligt professor Small blir det bara jobbigare ju mer vi försöker vara för oss själva när vi har riktigt små barn.
- Vi är primater, det är mot vår biologi, säger hon. - Vi måste nog inse att när man väl har fått ett barn förändras livet. Då är det inte längre viktigt att vara självständig i första hand, då är det viktigast att vara tillsammans.
Dr Small har skrivit flera böcker, bland annat Kids: How Biology and Culture Shape the Way We Raise Our Children (2001) och Our Babies, Ourselves; How Biology and Culture Shape the Way we Parent (1998). Hon deltar regelbundet i amerikanska vetenskapsmagasin och vetenskapsradio.
(Den här texten har varit publicerad i Föräldrar & Barn #6 2004)
