Ett av de finaste tillfällena i mitt arbetsliv!

Richard Furberg
Bonnier News Tech
Published in
5 min readFeb 24, 2021

Nu ska jag bli lite personlig, men det känns som att det kan behövas i dessa tider av isolering och ändlösa videomöten 😊

För ungefär ett år sedan så hände något som fick mig att verkligen inse vikten av positiv feedback. Det plingade till i datorn, och jag fick ett helt oannonserat meddelande av en kollega:

God morgon! Ville bara skriva och berätta att vi är många som tycker att du är bäst! Jag sprang på Karin och Agneta imorse och vi konstaterade detta 🌸

Ur ett utifrånperspektiv så är detta givetvis en helt fantastisk handling på alla sätt! Att helt spontant förmedla något sådant en alldeles vanlig morgon. Nästan i förbifarten.
Men det finns en detalj här som är värd att prata om: om ni tittar lite noggrannare på bilden så ser ni att mitt svar inte kom förrän efter ca 1,5 timme. Vad beror det på? Är inte det här något man direkt svarar glatt och tacksamt på?

Det är det här jag vill prata om.

Jag hade tidigare under hösten blivit bekant med något som kallas för “Impostor Syndrome”. Detta fenomen är i stora drag känslan av att man har en roll, eller sitter med en arbetsuppgift som man inte riktigt förtjänat. Att man egentligen inte har riktigt koll på vad man håller på med, och att man när som helst kommer att bli avslöjad som den “bedragare” man är.

Det finns många olika anledningar varför man upplever det här. Jag kommer från en till större delen självlärd bakgrund, och har faktiskt egentligen inte någon längre utbildning i något av yrkena jag haft. Detta har i perioder orsakat en underliggande känsla av att det finns de i min närhet vars åsikter om ämnet borde värderas högre, då dom med all sannolikhet “vet vad dom sysslar med”. Till skillnad från mig som egentligen “bara gissar”. Detta är förmodligen varför just jag har känt så, men andra anledningar kan till exempel vara att man varit borta en längre tid från sin roll, man har bytt arbetsuppgifter, eller att man kanske inte får tillräckligt med feedback på sitt arbete.

Det här är förstås bara en känsla och inget som nödvändigtvis är resultatet av något konkret beteende från något håll. Jag har aldrig under mina ~20 år i arbetslivet faktiskt varit med om att någon försökt syna mig. Problemet är helt enkelt något jag själv konstruerat utifrån vad jag föreställer mig att människor tycker eller tänker.

Eftersom jag i min nuvarande roll har mycket kontakt med olika medarbetare, och får ha många dialoger om hur man upplever sig själv och sin arbetsinsats, så inser jag att det verkligen inte är något ovanligt. De allra flesta går igenom perioder där man på något sätt misstror sig själv och sin förmåga att leverera inom sitt område.

Så för att återgå till det där meddelandet.

Direkt när jag fick det blev jag så klart himla glad! Jag kände mig uppskattad och rörd. Två sekunder senare insåg jag dock att det faktiskt absolut kunde ha varit ett felskick! Varför skulle hon egentligen skicka något sådant till mig? Bäst på vad liksom? Vi har ju inte jobbat så där jättemycket tillsammans, och när jag tänker efter så är det ju jag som brukar sitta undrande på mötena och vara tacksam över när hon och mina andra duktiga kollegor ställer frågorna jag inte vågat ställa.

Så gick resonemanget ett tag. Jag kontaktade även min sambo med mitt problem, som givetvis försäkrade mig att det självklart var menat till just mig och att jag på en gång skulle ta till mig det, höra av mig och tacka. Bums!
När jag ett litet tag senare sprang på en av de andra kollegorna som nämns i meddelandet, och hon på något sätt bekräftade det, så insåg jag till slut att det faktiskt var menat till mig och att dom verkligen tycker det som skrevs!

Det var nog ett av de finaste tillfällena i mitt arbetsliv!

Jag återgår ofta dit i tanken när saker på jobbet känns trassliga, och jag blir osäker på om det jag gör verkligen spelar någon roll. Det enkla, korta meddelandet har på något sätt helt tagit udden av den osäkerheten jag känt! Visst finns den där ibland, men bara vetskapen om att det finns någon som jobbar med det jag gör och tycker att jag gör det bra, får tankarna på rätt spår igen.

Positiv feedback är så oerhört viktigt. Att bli bekräftad av personer som har inblick i ens dagliga arbete är direkt nödvändigt för din egen utveckling!

Bilden är från en övning som heter “love bombing” som jag var med på under en kurs i feedback för några år sedan. Där turas man om att sätta lappar med vad man uppskattar hos en kollega. En väldigt trevlig isbrytare på tex workshops eller liknande!

På DN har vi nu startat ett större arbete med just feedback. En viktig del är att vi påminner varandra på möten, i veckobrev, under utvecklingssamtal etc om att ge någon en komplimang för arbetet dom sitter med. Varje gång jag hör någon lyfta en kollega på något sätt så tipsar jag om att gå till den personen eller skriva och berätta det!

Att skapa en bra feedbackkultur är något som måste ske under tid. Det måste planeras och följas upp. Mätas och diskuteras. Vi är två stycken som leder teamet på DN idag och vi har lagt in feedbackarbetet i vårt dagliga arbete, men även i planeringen för hela året. Det gör det mer naturligt att prata om, och också ge feedback till varandra, om man har det som ett naturligt inslag på arbetsplatsen.

Arbetet med feedback (eller återkoppling som det ju egentligen heter 😊) löser absolut inte alla problem i alla situationer. Men det är ett förhållandevis enkelt och kraftfullt verktyg i arbetet för en hållbar och trygg arbetsmiljö!

Nu för tiden så har jag perioder då jag har 100% koll på situationen och tycker att jag är bäst i världen på det jag gör. Medan andra dagar kan det kännas som att jag råkat gå in i helt fel byggnad på morgonen. Men, jag har bestämt mig för att det är helt ok att ha de där dagarna. Dom återspeglar egentligen bara livet i stort. Så länge dom är hyfsat snabbt övergående så klart, och det är ju det som är målet med att ha en fungerande feedbackkultur på arbetsplatsen. Att fånga upp kollegor som råkat gå in i fel hus, så att dom inte står där för länge, och se till så att dom kommer tillbaka där dom hör hemma!

Så, iväg nu och ge den där kollegan som imponerat på dig en välförtjänt komplimang. Det betyder förmodligen mer än ni båda tror!

Pass it forward!

Tips!
Lilian Jap skriver om hur övergångsfasen mellan student och professionell kan kännas för dig som nyexad på en stor arbetsplats, och i synnerhet hos oss på Bonnier News.

Hanna Borjesson tar upp viktiga grundregler och några enkla knep för att komma igång med feedbackarbetet!

Tack Helena! 🤗

--

--