Av 28, 29, 30 eller 31 dagar
- är nuet fortfarande oföränderligt ditt
En plastpåse som flyger omkring i luften. En vardaglighet. Visserligen allt som oftast resultatet av slarv. Någon har slängt den. Men vi kan byta perspektiv för en stund. Något människoskapat, som far omkring likt en symbol för en annan föränderlighet — när sommaren ebbar ut och hösten ger oss lövens virvelvindar i rött, gult och grönt. Rött, stanna upp. Gult, i övergång, öka uppmärksamheten. Och bortom trädens idegång, en ny vår. Grönt — njut och kör!
I filmen American Beauty finns en film i filmen, som är kanske en av de mest centrala scenerna i filmen. Fångad med en handhållen kamera, långt före en-filmkamera-i-var-mans-ficka som vi har nu, illustrerar den fritt flygande plastpåsen något av det vackra som vi alltid har omkring oss — om vi väljer att se det. Att bara vara där. I ett nu. En skönhet som filmaren i filmen beskrev som så vackert att hjärtat nästan var på väg att explodera.
Nutjuvar — de som sliter oss från närvaron
Det finns några känslor som har en speciell förmåga att dra oss från detta nu. En enkel, intuitiv, men inte alltför exakt modell kan hjälpa oss isolera dessa.
I mitten har vi det upplevda nuet.
Till detta lägger vi två dimensioner. En själslig upplevelsemässig inåt och utåt. En tidsmässig framåt och bakåt.
Inåt är det vi upplever inom oss, det vi har relativt oss själva. Utåt är det vi relaterar till vår omvärld — vad som händer och inte händer.
En känsla av det vi gjort i det som varit, som vi främst upplever inåt, är skulden. Det som borde, det som gjordes, det som inte var, det som inte blev. Kunde jag påverka?
En negativ känsla kring det som varit och omvärlden är skammen. Vi har brutit mot någon norm. Vi gjorde det som vår kultur säger är fel. Det tar ner oss i vår kraft att gå framåt. Vem bestämmer över hur jag skall känna?
När vi bjuder in det som ännu inte varit, kan det ge oss rädslor och ångest. I en tid av allt mer ökande osäkerhet är det lätt att tappa kontrollen över vägen framåt, och de val vi gör och inte gör kan ge det någon nyligen kallat “den själsliga förkylningen”.
På motsvarande sätt, när omvärldstrycket ökar, knackar oron på dörren, och kan sätta våra själar i fast grepp. I värsta fall leder det till handlingsförlamning och hopplöshet. Det förmörkar vår vy och skapar ridåer för våra möjligheter. När problemet till slut omfamnar vår hela existens, och vi fastnar. Hur komma loss?
Tillbaks till grunden
Om denna skruv har dig fast — inför nästa steg: Jag skulle framförallt börja med grunden — kärnelementen i den morgonritual jag skrev om, i “en dag i flow”. Gratitude. Yoga. Meditation. Och börja med en djupandning.
I meditationerna kan fokus läggas utifrån ett manus, som hjälper dig gå från detta “röda” läge dominerat av olika versioner av lidande och smärta, via ett “gult” läge av transformation — och till slut hamna i ett “grönt” läge av harmoni.
Från nutjuvar till nuberikare
Då gör du känslorna till något som berikar ditt nu i stället. Det handlar om att ändra sina tankemönster, och därmed handlingsvägar.
Skulden — ge den reflektion.
Skammen — öppna upp för omvärdering.
Ångesten — kom till medvetenhet.
Oron — utvärdera dina alternativ.
Då finns det möjlighet att nå insikt, känna stolthet, fånga nyfikenhet och bygga hopp.
Vad är det som erfarenhet parat med reflektion kan ge oss? Jo, just det. Insikt. Det som har varit går inte att göra någonting åt. Däremot kan relationen till det som har varit förändras. Tänk om det inte finns någon anledning till att känna skuld längre? Tänk om det är så att det du tror du behöver skämmas för, egentligen borde vara något som du skulle vara stolt över? Att du vågade bryta en norm? Att du gjorde något som var dig?
Här är det att skilja på skryt och stolthet. Stolthet är något inför sig själv och sin självbild. Skryt är i relation till någon annan. Det är i stoltheten parad i insikten vi kan bygga god grund att gå vidare.
Att fånga och skapa framtider
Jag skriver framtider i plural. Det är nämligen ingenting som är skrivet i sten — och det finns alternativ. Du är inte ett passivt offer för omständigheterna — du kan göra aktiva val, och forma din egen berättelse. Och i grunden handlar det om att omforma sina vanor.
Val av perspektiv — om plastpåsarna i våra liv
Vi återvänder till den där fångsten av nuet. Den vackra höstlövsflygande plastpåsen i American Beauty. Det visar tydligt att det finns ett val att se på saker utifrån olika perspektiv. Vad som är skräp i det offentliga för en, är en vacker upplevelse för en annan.
Men, med det sagt, är plastpåsar i fel miljö och fel sammanhang ett otyg. Det vet vi. Och vi använder plastpåsar kanske en gång för mycket?
En plastpåse i vårt hav.
För en sköldpadda ser det ut som en manet, och det är något som sköldpaddor äter. Med andra ord — en plastpåse i ett vattendrag är en direkt fara för vårt djurliv.
Vi borde helt enkelt “plast-detoxa”. Att radikalt minska vår användning av plast.
Så — istället för att känna skam och skuld över det som varit i plastpåseanvändning, når vi insikten att det är bättre för oss själva och vår natur att använda flergångsvarianten. Tygkassen.
Och det är svårt att ändra vanor. Det var inte förrän jag i somras beställde en väska av en konstnär här i Norrköping (Eva Cederwall), som jag kom till daglig användning av en tygkasse i vardagen, och inte behövde köpa en plastkasse varje gång jag gick på affären (och i denna tygkasse lade jag även en av vår livsmedelsbutiks flergångskasse som jag köpte).
Hon försåg den — och därmed min vardaglighet — med min vision, mitt motto, mitt mantra. Helt enkelt, min personliga tagline. Något som var “jag”. RE:LOVE THE WORLD.
Just så. Det enklaste sättet att förändra världen till det bättre, är att börja med sig själv. Kassen påminner mig om just denna insikt och vision. Du är inte bättre än det som senast påverkade ditt “karma”. Gör om, gör rätt, gör bra. Med insikt, stolthet, nyfikenhet och hopp. Och berika ditt nu med ett hopp om en bättre framtid. Mindre plast, mer kärlek!
—
Detta är ett utkast av det tilltänkta fjärde och sista avnittet i tredje kapitlet i första boken i bokserien med samlingsnamnet “En liv i flow — Hur överleva, leva och berika sig i flödessamhället?” — kapitlet “En månad”. Denna första bok heter “I flow”. Publicerat 13 november 2014, med smärre redigeringar 14 november 2014. Läs mer om detta bokprojekt på http://ettliviflow.se och följ #ettliviflow på sociala webben. Kommentera gärna! Här, direkt genom att klicka på respektive stycke som öppnar upp ett kommentarsfält direkt i sidomarginalen, eller på Facebook, där det finns en grupp för läsare.
