Planera din sociala journalistik redan från början

När vi på Sveriges Radio planerar vad vi ska göra för journalistik brukar en ryggmärgsreflex vara att ställa oss frågan vad vi ska göra för slags radio på detta ämne. Ska det bli ett nyhetsinslag? Ett längre reportage? En direktsänd intervju?

När jobbet sedan är gjort, påannonsen skriven och inslaget ligger klart, då skrivs en webbartikel som publiceras på sajten tillsammans med en bild och ett ljudklipp. Sedan kommer det sista steget: Att posta länken till artikeln på redaktionens konton i sociala medier för att sprida den till publiken, och kanske postar vi även en fråga som rör ämnet. Vi hoppas att de som ser posten ska svara på vår fråga och via länken lyssna på ljudet på vår sajt. Och i vissa fall händer precis det. I andra fall händer inte så mycket alls och responsen från publiken blir i bästa fall ljummen.

Det är inte alltid ovanstående modell passar. Ibland passar den utmärkt, men ibland passar den varken oss eller publiken. Men det finns andra sätt! Och viktigast av allt, gör vi på ett annat sätt kanske vi också kan göra ännu bättre journalistik.

Här är ett par exempel på hur redaktioner börjat med att publicera i sociala medier, för att sedan ta det vidare till radio och till webben.

När morgonprogrammet på min hemma-redaktion, P4 Väst, ville intervjua personer från sändningsområdet som flyttat utomlands började man med att lägga ut en post på kanalens Facebook-sida, och frågade publik om man kände någon som flyttat utomlands. Gensvaret från publiken gjorde att man hittade intervjupersoner till en hel serie med ett 20-tal direktsända intervjuer under flera veckor. Intervjuerna paketerades om till webbartiklar med ljudklipp (till exempel den här) och sedan postade redaktionen länkar till dessa i sociala medier. Dessutom gjorde det att kanalen nu har ett kontaktnät världen över.

När Nyheter i Barnradion skulle rapportera om att Donald Trump valts till USA:s president började man med att publicera en fråga på Barnradions Instagram för att höra vad barnpubliken hade för tankar och funderingar kring den blivande presidenten. Barnens frågor blev sedan ett inslag i programmet, där en reporter svarade på barnens frågor och alla frågor fick även svar direkt i kommentarfältet.

Karlavagnens redaktion pratar med publiken i sociala medier om kvällens ämne redan innan programmet har sänts. Redaktionens dialogredaktör samtalar med publiken och ställer följdfrågor på samma sätt som en programledare i radio. I programmet läser sedan programledaren upp kommentarer som ger nya infallsvinklar eller fördjupar ämnet, och samtalen kan också fortsätta in i sändningen genom att en som kommenterat i sociala medier medverkar i programmet.

Skärmdumpar från en tråd om publikens önskenyheter.

Den gemensamma nämnaren för dessa tre exemplen är att redaktionerna planerat sin journalistik i social medier redan från början, och inte bara postat en länk i sociala medier som ett sista steg efter publicering i radion och på sajten.

Sugen på att testa i er redaktion? Här kommer några tips på vad ni kan tänka på:

• Planera redan från början vad ni ska göra för journalistik på alla de sociala plattformar ni väljer att använda. Gör detta på samma möte som ni planerar vad ni ska göra i radio och på sajten, så att allt hänger ihop.
• Bestäm vad syftet med de sociala posterna är (till exempel få publiken att lyssna på ljudklipp på sajten eller att hitta personer att intervju) och utforma posterna så att de passar med syftet.
• Bestäm vem som gör vad, så att inget faller mellan stolarna, och se till att alla inblandade får informationen.
• Paketera så att det passar plattformen. Fråga er: Hur gör vi detta på bästa sätt på *valfri social plattform? Ta till exempel hjälp av sociala medier-gruppens best practice för Facebook, Instagram (här tipsar Émelie om hur du blir bäst på Instagram) och Twitter.
• Bjud in publiken till samtal på de sociala plattformarna och var närvarande, svara och ställ följdfrågor. (De flesta vill nämligen ha sällskap av journalister i kommentarsfälten, som Robert bloggar om här.) I bästa fall leder det till nya infallsvinklar och nya uppslag att göra mer journalistik av.
• Reflektera sedan efteråt över hur det hela fungerade. Identifiera vad som gick som ni hade hoppats och vad som kan utvecklas nästa gång och fundera över varför det blev som det blev.

När ni sedan har testat, eller om ni redan gör på liknande sätt, kommentera gärna och berätta hur ni arbetar på er redaktion!

/Susanna Wictorzon, till vardags är digital redaktör på P4 Väst men som nu jobbar i sociala medier-gruppen under resten av 2017