Dramaturgi i det långa formatet

Published in

Socialamedier

4 min readApr 8, 2017

Michael Hancock är dramaturg som har arbetat med journalistisk dramaturgi i cirka 15 år, som bland annat uppmärksammats som dramaturg för filmen “Necrobusiness”. Från Gräv beskrivs föreläsningen som: “Hur ska man få läsarna/tittarna/lyssnarna att vilja fortsätta följa granskningen till slutet? Michael Hancock ger dig de bästa tipsen för att skapa en bra dramaturgi i ditt långa gräv”.

Michael har systematiserat och analyserat en del av de lärdomar kring dramaturgin i det långa formatet för journalister. Detta kallar han de 4 greppen. Mer om detta snart.

Först lite kort om dramaturgi som disciplin. I filmdramaturgin kallas det för transformation, den som förändras i en berättelse är då huvudpersonen. I skuggan av transformationen, så finns det i varje berättelse en kuriös transformation; exempelvis “ett irriterande ögonblick” av en slump — ödet. Michael uppmanade publiken att hitta barnet inom oss (exempelvis förenkla och hitta rätt nivå som går att förmedla) inom journalistiken: för att publiken ska kunna identifiera sig och därav engagera sig med berättelsen.

“Detta handlar om hur en händelse som tycks vara slumpartad visar sig vara ödet”

Vi letar efter mening, och står inte ut med slumpen. Om det är ödet, meningen, är det mer helt okej. Det skapar en känsla av sammanhang.

De fyra greppen — för det långa berättandet

Ju fler du använder av dessa begrepp desto bättre — olika grepp som Michael menar funkar riktigt bra. I en tid då historier sliter i oss om uppmärksamhet måste vi börja arbeta mer och mer med berättandet. Och då med lite strategier och tekniker. De kan dessa fyra greppen användas till.

1: Mysteriet

Mysteriet är det äldsta och barnsliga av greppen som en ej ska glömma. Detta för att kunna berätta den på ett engagerande sätt. Att ställa sig frågan: “Hur kommer det sig att?”. Att sätta sig in i olika perspektiv (hur skulle ett barn se på det här fenomenet). Michael sa: “Det mesta går att göra sig till ett mysterium om en vågar vara barnslig”. Du kan dela upp storyn i olika mysterium för att fortsätta hålla publiken i ditt grepp. Även mysterium som ej finns svar på är spännande — att det får förbli intakt.

2: Huvudpersonen

Huvudpersonen är klassikern. Det kan vara ett case, ögonvittnet, den som är på plats, drabbad eller du själv. Om journalisten själv är huvudpersonen är det viktigt med de tillsynes oviktiga detaljerna såsom lukt och det en ser. Här gör vi ofta fel — vi tror att vi ska vara duktiga och kunniga. Svagheterna gör det intressant, om “personen blir som vi” — då kan publiken engagera sig och identifiera sig. Ta med publiken på den resa som det innebär att upptäcka — och visa alltså svagheterna. Grejen kan exempelvis vara “hur du lär dig om XX”. Du kan tänka dig att huvudpersonen är utsedd av ödet.

3: Avslöjandet

Avslöjandet är beviset på ödet. Man vill smälla allt på en gång och därför så avslöjar man allt på en gång. Ha is i magen, och kom inte med allt på en gång. Michael trycker på att göra det lite pö om pö — från litet till större och större.

Gör du cliffhangers — utgå från vad det är som pirrar mest. Var barnet och detta kallar Michael p-punkten, pirren i maget. Testa på några människor och se om din magkänsla stämmer. OBS: Luras inte och ge falska cliffhangers.

4: Kronologin

Kronologin är det obevekliga ödet och är ett effektivt grepp. Ofta är tanken att “Du kan inte berätta i förväg vad det handlar om — för då kommer publiken inte vilja ta del av det” (men så behöver det inte vara). Istället menar Michael att just det att vi vet vad som kommer hända lockar fram barnet inom oss och gör oss nyfikna. Exemplet Michael drar är Romeo och Julia där vi från början får reda på det tragiska “ödet” om vad som kommer ske.

Michael resonerade också om den nya tidens mediekonsumtion i de digitala miljöerna och kopplingen till de fyra stegen. Huvudpersonerna galopperar på internet (bloggare, instagrammare osv) och mysterium är många. Mysterierna och föreställningen om verkligheten som är helt annorlunda (konspirationsteorier om exempelvis chemtrails…). Kronologin — hur är den i sociala medier? Det lämnar Michael åt oss i publiken att fundera över. Vad tänker du?

Läs också dessa blogginlägg från #gräv17 #gräv2017: